Victoria o Mormor
Familjen
Hemma hade familjen utökats med ett barnbarn. Victoria föddes i slutet av april 2000. Att få bli mormor är nog en av de finaste saker som hänt mig. Jag trodde aldrig att det skulle gå att älska någon mer än jag hade gjort med Björn och vår egen dotter. Så kom det ytterligare en ny liten person till in i mitt liv och det fanns gott om plats för henne också. Ännu en lycklig tid i mitt liv som dock redan efter knappt två år förbyttes i sorg när min älskade make fick 2 hjärtinfarkter. På mindre än en timma förändrades hela vårt liv.
En ny generation som lär sig baka, mormor och Victoria
Nu är ju läkarvetenskapen fantastisk och min man ett mirakel, så han dog inte utan kom tillbaka. Jag brukar säga till honom att ”Gud inte är färdig med dig ännu här på jorden. Du har mer kvar att göra här”. Gud och jag träffades i slutet på 80-talet och har haft ett fint förhållande. Mycket styrka har jag hämtat hos honom när det behövts och det är en outtömlig källa att ösa ur. Jag är civilmedlem i Frälsningsarmén hos Östra Kåren. Det är så fint med Frälsis för där får man vara glad och skratta i kyrkan och det passar mig bra för jag skrattar mycket. Sedan en tid är jag också med i Tillsammanskören och att sjunga är verkligen gott för både kropp och själ.
Tillsammanskören
Efter att Björn opererats så for vi i väg på en fantastisk resa på vår motorcykel, tvärs över hela USA. En sådan resa som man bara gör en gång i livet. Vi njöt ju av både det vi såg och att vi hade varandra.
South Dakota 2003 Daytona 2005
Nu kom också nästa barnbarn in i vårt liv. Lilla Alexandra föddes i början av maj 2003 och jag tänkte: ”Kommer jag att kunna älska henne lika mycket som jag älskar Victoria?”. Det är nu det underbara inträffar, det finns lika mycket kärlek kvar oavsett hur många fler barn som kommer till världen.
Lilla Alexandra 11 dagar
En sådan enorm glädje dessa båda flickor ger mig och jag njuter varenda ögonblick av att vara tillsammans med dom.
Mormor lär Victoria hemligheten med att sy.
Återigen har min symaskin kommit fram och jag verkställer deras önskemål som kan variera från en vargdräkt som skall användas till en teater på Dagis till en sjöjungfruklänning att dansa i framför morfar.
Två prinsessor på väg att äta på Halta Lotta
Mina föräldrar som nu är pensionärer lever ett gott liv och har en liten sommarstuga. Pappa har gjort iordning trädgården och där också en liten damm med fiskar i. Här tillbringar mamma och pappa mycket tid och njuter även de av livet.
Mamma och Victoria matar fiskarna
Till vänster: Vinter på vår altan
Till höger: Mormors födelsedag - Viktoria har bakat mormors tårta själv
Mormor har sytt julklänningarna
I mars 2005 började den nya chefen på Smålandsgården och jag bestämde tillsammans med familjen att ta en paus. Björn och jag åkte till USA och återupplever massor av minnen. Livet kändes som om det aldrig skulle ta slut och vi två är verkligen livsnjutare. När vi kom hem hade den svenska våren kommit och vi tar ut våra cyklar.
Egentligen hade jag aldrig trott att jag skulle köra motorcykel, jag som inte ens kört moped när jag var ung. Körkort hade jag eftersom jag tog det på vänstertrafikens tid och då ingick det. Hur som helst så tog jag fem körlektioner och så plötsligt blev jag en knutta. En stor eloge till min körlärare Tommy på Tommys Trafikskola vid Opalen som inte gav upp. Jag rekomenderar verkligen alla, främst kvinnor, han är en PÄRLA, testa honom.
Jag har nu en egen Harley Davidson, en vit 1200 cc med kohud på sadeln och på locken till sadelväskorna. Björn har naturligtvis sett till att allt som finns i krom och extratillbehör, satts på och den är som en bakelse. Jag döpte min cykel i vatten som jag hämtat i Jordanfloden i Israel, egentligen hade jag tänkt att döpa våra barnbarn men det blev aldrig av så ny blev det MC:n istället. Namnet fick jag en dag när tidningen Stridsropet kommit i brevlådan och det i den fanns en artikel om psalmen Hosiana. Just Hosiana skulle hon heta. Jag berättade inget för Björn utan bjöd ner honom till garaget och utförde min cermoni med att hälla vattnet över framhjulet och förklarade att från och med nu så hette min cykel Hosiana i Faderns, Sonen och den Heliga Andens namn. Björn började skratta och tyckte att jag bra finurlig som hittat ett sådant passande namn, jag förstod inget och blev lite sårad över att han var lite lustig på min bekostnad. Men sa Björn Hosiana Davidson det är väl hur bra som helst? Min heter Harley Davidson och din Hosiana David son. Så roligt det plötsligt kan bli.
High Chaparall 2005. Jonas beundrar min cykel.
Den 18 juni 2005 så har vi haft en fantastisk fin körning och är på väg till den klubben som anordnat det hela. Vi skulle på en studentfest efteråt och hade därför bestämt att åka hem direkt. På en smal landsväg kommer en bil emot oss och jag hinner tänka ”varför vrider han inte på ratten” sedan ser jag hur Björn flyger genom luften åt ett håll och cykeln åt det andra. Bilen kommer mot mig och jag lägger mig ner för att inte köra rätt in i den.
Allt bli stilla och jag försöker tråckla mig ur min cykel samtidigt som jag ropar på Björn men får inget svar. Jag började krypa, de längsta metrarna jag krupit i mitt liv. Väl framme möter mig en fruktansvärd syn. Blod överallt men Björn lever. Nio månader senare får han sin första permission från sjukhuset och än en gång har Gud visat att Björn inte är klar med livet här på jorden.
Idag lever vi ett mycket fint liv och har gett ut våra första böcker. Livet är fantastiskt och vi människor har så lätt för att anpassa oss. Jag njuter verkligen av mitt liv som hustru, mormor och människa varje dag. Med denna hemsida hoppas jag kunna få ännu mer nya kontakter för att som mentor och konsult kunna dela av mig till flera av mina erfarenheter!
Agneta i Forden