Långsidan och fronten på en motivlackad lastbil                                     Insläppet                                            Importerad polisbil

Varning för påkörd älg

Årets Svenska Mässan MC Mässa, hölls den 23 - 26 januari. Som vanligt var det "smockat" med folk och publikrekordet hängde löst. Nytt för året var att man hade byggt bort de långa köerna, som gällt vid alla näringsställe. Nu hade man placerat flera stora "fik" runt om och dessutom hade man tagit hela H-hallen i anspråk för en jättestor buffé restaurang.

Största nyheten var att Harley Davidson presenterade sin nya motor med vattenkylda toppar. Många var rädda för att det skulle komma en ny "vattenbuffel" som V Roden hade med sin Porsche byggda vattenkylda motor. Men den här motorn var fin. Kylet var delat i två halvor som gömts på ett bra sätt i störtbågen.

Så presenterades alla de gamla fina märkena såsom, Indian, Victory och rena klassiker med både gamla och nya modeller.

Samtidigt hade ABATE sitt årsmöte, i en lokal på kongressavdelningen. Mötet var välbesökt och styrelsen visade upp en välskött verksamhet och bokföring, som mötet inte hade någon svårighet att godkänna.

Efter några timmar på MC mässan, där vi träffade massor av goda vänner, ABATEs trevliga årsmöte, ringde vi Färdtjänst och fick en skjuts hem igen, av en trevlig chaufför, som berättade att han var vald till "månadens förare" och skulle vara med i nästa månads Färdskrivaren.

Novemberlovet med Victoria och Alexandra till Danmark och Tyskland.

Vecka 44 reste vi, med flickorna till Danmark och Tyskland. Vi körde ned till Helsingborg och tog färjan över till Helsingör. Så övernattade vi på Villa Brinkley i Snekkesten, hos Anette och Erik. Hotellet ligger utefter Strandveijen, strax innan Louisiana och är anpassat för genomresande

En rolig sak är att man har en miniatyr av byggnaden, på bakgården, som hyser några marsvin

En annan sak som man gör är, att när det kommer ovanliga bilar, så fotograferar man dem på gården. Sedan görs det en årlig bok, där alla bilarna visas upp. Så vi bestämde att vi skall åka ned tillsammans med några andra entusiaster och våra "klenoder", ligga över och bli fotograferade också. 

Vi planerade också att besöka Louisiana, men dessvärre var vi där på en lördag och då var det stängt. Våra oförvägna barnbarn tog tillfället och klättrade upp på den berömda magnetitskulpturen som står utanför, för att fotograferas. Efteråt läste de på en skylt att man fick "Icke pille".

Vi åt en underbar middag på en liten italiensk krog, Gorms, som låg alldeles intill. Där serverades vi utsökta rätter av Liv, som till en början var lite blyg. Men det tog sig.

Därefter  körde vi ned till Köpenhamn, stannade vid Carlsbergs Bryggeri och kikade på "Den lille havfrue". Så upptäckte vi att vi hade "glömt" att lämna tillbaka nyckeln till hotellrummet (en söt liten sjöhäst", varför vi fick vända och köra tillbaka.

Även Glyptoteket och Vaxkabinettet var stängda och samtidigt varnade dom för stormen, som tagit en sydligare bana än beräknat, varför vi passerade Kongens By och körde mot Rödby. Det stormade friskt men vi fick den sista färjan över till Tyskland. Så meddelade dom att bron över till fastlandet, var avstängd. Massor av långtradare hade nattparkerat utefter huvudvägen. Men vi hade tur och hittade ett litet mysigt hotell inne i Burg. Det hade en trevlig restaurant, så efter att ha varit på Calles och bunkrat, gick vi in där.

Dagen efter var det kav lugnt och cirka 15 grader. Så vi körde vidare mor Hoch Wacht Bucht och hotellet som vi hade bokat där. Vi hade en tvårumslägenhet, med en spännande säng, som flickorna skulle ligga i. Deras SPA var dock för kallt, för att tillbringa någon längre tid i. Frukosten lagade vi själva i lägenheten.

Under dagen åkte vi in till Kiel, där Agneta och flickorna shoppade loss, i skoaffärer och butiker. Vi var också inne på Block House och åt middag. Jag tog som vanligt en 500 g T-bone och de andra tre nöjde sig med lite mindre köttbitar. "Vår" servetris hade gått hem för dagen, men vi blev väl omhändertagna av en annan flicka.

På hemvägen hade vi beställt buffé ombord och vi serverades av Emma och Isabel. Maten var rätt OK. Efteråt gick vi in i baren och spelade lite "vändåtta", för att få tiden att gå. Vädret var lugnt och hemresan händelselös, i övrigt.

Olika träffar och aktiviteter som vi varit på under sommaren 2013. På bland annat Nääs Slott, Råda Säteri och Nostalgicum.

Road trip done during the summer 2013

Kyden och Lillan följde med på en Road Trip vecka 29. Vi körde från Göteborg, via småvägar, ned till Bromölla. Vad har då lilla Bromölla, som kan intressera några gamla  "motorburna ungdomar" ??? Jo, dom har BELLAS Place, ett 60-tals inspirerat ställe, som förutom 20 billiga och bra motellrum har en mycket bra restaurang med fullständiga rättigheter. Allt i den rock´n roll stil, som vi växte upp i. Själv bodde vi i Vanda Jacksons och Kyden och Lillan i Fats Dominos rum.

På kväller avnjöt vi en ljuvlig måltid, också den 60-tal, i restaurangen och serverades såväl (karlarna) öl som Jaeger. Allt under överinseende av den söta Malin. Hon berättade och förklarade allt på de frågor vi ställde.

Kvällsservicen Malin                 Hungriga motorburna ungdomar                   Frukostvärdinnan Hannah

Efter en god natts sömn, var vi tillbaka i restaurangen för att äta en vällagad och omfattande frukost. Då sköttes servicen av den lika söta Hannah.

Våra "muskelbilar" framför Nordens bästa retroställe.

När den rikliga och välsmakande frukosten var aväten, startade vi upp våra stora V8 och körde vidare mot Kalmar och Öland. Där landade vi i Färjestaden, mötte, av en slump Gunnar som vi var tillsammans med i Ft Meyer i vintras och dessutom inmundigade vi ett antal alldeles nykokta kroppkakor. 

Kroppkakor på Öland

Den 6072 meter långa Ölandsbron är mäktig att passera.

Mätta och glada körde vi därifrån norrut och övernattade i Örserum, där vi fick lov att parkera våra dyrgripar inne på hotellets gräsmatta. Även här åt och drack vi gott. Jag plockade fram en "lummeflaska" (H-D jeepdunk) så att vi kunde få oss en liten wiskey i trädgården, tillsammans med Göran och Louise. 

Min "reservdunk".

Följande morgon , efter ytterligare en god natts sömn, följda av en god frukost, styrde vi vidare via Gränna, ned mot Jönköping. Där vek vi av på 195an mot Hjo. Några mil innan Hjo, svängde av vid Gate och besökte deras fantastiska "Bisonoxefarm". Dom har 250 vuxna oxar och 25 kalvar, som fötts i vår. Tjurarna väger 1300 kilo (muskler) och kan springa i en hastighet av 70 km/tim.

I en armerad traktorkärra, får man åka ut och kolla närmare på de väldiga djuren, när dom ligger och vilar, eller äter. Men det är inga gosedjur, som man vill kliva av och kela med. Dom inger respekt.

Otämjde och därmed också vilda bisonoxar i den småländska skogen. Imponerande, men farliga om man kommer för nära.

Vi inhandlade en (massa) bisonoxekött, samt en smörkniv av bisonben och "hit the road" igen. Via småvägar körde vi genom Skövde och rondellen " Normän, max to varv i roendellen", till Alingsås, där lunchen avnjöts på Café Göta och där vi serverades av både innehavarinnan Paula och hennes mor. Dessvärre tände det sig en varningslampa i Thunderbirden, så dagen efter fick den göra en sväng till Olavis verkstad. 

Nääs

Råda Säteri

Det var första gången jag var på den här träffen och jag ger den högsta betyg. Gott tillgängligt fika ( fast bra betalt ), mycket trevlig miljö och ett bra utbud av besökare. Och i göteborgstrakten, den träff som gästas av flest T-birds. Den här kvällen var det elva stycken. Bland annat en 56:a roadster, som jag inte sett tidigare.   

Werna Nordquist från Radio 88 kom dit och gjorde några intervjuer, som hon sedan sänder i radio. Roger och Carina från Yankee Car kom och visade upp sin fina Pointiac.

HAMC Poker Run 6/7 2013 i Helsingborg.

Plattis Place

Som vanligt var Agneta och jag nere hos Plattis och det årliga Poker Runet där. Arrangörer är HAMC och start och mål ligger hemma hos Plattis. Vi körde hemifrån vid åttatiden, i strålande sol och hade en mycket trevlig resa ned.

Berndt (tysken) och jag sitter och ljuger för varandra

Cirka 300 bikers från hela Skåne och lite till, hade hörsammat inbjudan och redan vid 10-tiden var nästan varenda kvadratmeter av Plattis stora gårdsplan, fylld av parkerade motorcyklar. I några stånd såldes det kläder, smycken och jag passade på att signera böcker. Kommersen var livlig, även om solen fick oss att likna vilda indianer.

Den arrangerande klubben har en enorm rutin på att driva sådana här arrangemang. Det finns tält för anmälan och inskrivning, för speakern, grillningen och för något hundratal personer att sitta och äta. Maten som serverades var stora grillade köttbitar, med potatissallad och grönt. Vällagat och gott. Nedan följer några "mingelbilder" från evenemanget.

Många små flickor, dagen till ära klädda i "princesskjolar" var med sina föräldrar. Också allmänheten passade på att njuta av vädret och samtidigt fika och beundra alla de vackra motorcyklarna. Även "farbror blå" gjorde sig ett ärende, så att han kunde köra förbi.

På kvällen var det fest på klubben, men innan det plockade Plattis ut Rolls Roycen. Så körde vi ned till stan och Norra Hamnen, där vi åt en god middag på Pub RO. Berndt, en kompis till Plattis sedan många år, berättade: "När vi träffades första gången, sades det att alla bikers i Sverige kände Plattis. Jag frågade runt lite och det verkade stämma". När vi satt på restaurangen, frågade jag en kvinna vid bordet intill oss, om hon ville ta en bild av oss. "Skall jag plåta Plattis? sade hon och Berndt höll på att säcka ihop.

På natten sov vi som vanligt över i Plattis stora "Harley Davidsonsäng", under tiden han tog med sig Tina in i gästsoffan. Han bjöd sedan på en underbar frukost på verandan, innan Bernt grenslade sin hoj och körde mot Hamburg. Hans barnbarn fyllde år och han var beordrad hem. Agneta och jag styrde sakta upp, via småvägar. Kikade in på en marknad och bilutställning i Jonstorp och mötte Annika. Nere vid vattnet vid Mellbystrand, tog vi ett par bildet på Forden, med havet som bakgrund. Sedan käkade vi i Snapparp och var hemma vid 18-tiden. Trötta och varma. Återigen en underbar weekend i goda vänners lag.

Car & Bike Show hos Custom by Kent 11/5 2013

Vi var inbjudna att signera böcker hos Kent på hans Bil & MC Show den 11 maj 2013. Det var en fantastiskt lyckad tillställning, där han hade hyrt in en populär orkester som spelade från en uppbyggd scen och dessutom skulle underhålla på den efterföljande festen. Evenemanget var mycket välbesökt och man kunde se ryggmärken från nästan alla klubbar. Det mullrade hela dagen från ankommande gäster och det syntes inte en snut, så långt ögat nådde. Men trots det så var det inte ett enda brott, som förekom. Inte ens någon som pissade ute i naturen. Vädret var strålande och vi sålde slut på två av delarna i bikerserien. Av drygt 1000 hojar var det totalt bara 4 "SPRINGERGAFFLAR", konstigt för det var den gaffeln som jag älskade att köra. Här följer lite osorterade bilder från den minnesvärda dagen.

Agneta och jag tackar Kent, för att vi fick vara med på evenemanget.

Min operation nummer 33 (efter olyckan) blev att Dr Hans skar av en tredjedel på vardera sidan av min vänstra stortå. Eftersom den vridit sig inåt och försvårade det för mig att stödja på den.

Jag fick en "propp" i huvudet och drabbades av talsvårigheter, synrubbningar, diabetes 2 och en massa annat som tillhörde. Var av med körkortet flera månader, innan jag var tillbaka på spåret igen.

Alltnog, vi inledde 2012, med att jag fick en stroke. I det läget visste vi inte riktigt var STROKE var. Vi hade sett någon som blivit sned i ansiktet och haft svårt att tala, på grund av stroke. När den drabbade mig, var det återigen min hustru, som tog hand om saken. Det började med att jag blev (vanligt) sjuk och sov i tre dagar. Sedan tog Agneta mig i hampan och körde ned mig till Axessakuten. Där tittade en läkare på mig, tog några prover och remiterade mig omgående till Östra och medicinakuten. Ytterligare prover och så låg jag på en sal (9-1) i åtta dagar.

Stroken, jag skaffat mig hade slagit ut synen, balansen, talet min egna insulinproduktion, minnet och viss känsel. Jag fick lära mig att kolla insulinet själv och att injicera vid behov. Rätt skoj faktiskt. Utöver detta, fick jag stränga order på att motionera mer (jag som knappast kan gå tvärs över vardagsrummet), samt gå ned i vikt.  

Åtta dagar senare kom jag hem igen, Nu har jag balanserat på slak lina så många gånger, så att snart är nog min tur slut. Om jag, likt katten har nio liv, så har jag förbrukat några nu. Det första 1989 med min pancrea, nästa 2002 med prostatan, 2002 med hjärtinfakterna, 2005 med olyckan, 2009 med gallan och sedan "sjukhussjukan" i bäckenet. Det gör inalles åtta. Så nu gäller det att dra ut på liv nummer nio, så länge som möjligt. 

Profil: Björn Ljungquist

Född i Göteborg 1939 i direkt nedstigande led från Kals hustru Ada Constansia Lindströms bror, Gustav Mauritz 1886 - 1987. Den direkta kopplingen till Kal & Ada gav mig på 70-talet ett ”ständigt” medlemskap i Kals Åden. Tillsammans med Sven Schånberg på Göteborgs Posten ("Tala ve Kal") kartlade jag omständigheterna och förhållandena runt Göteborgsprofilerna. Morfar tog med mig runt på de platser där han och Kal lade grunden till det som i dag har blivit de symboliska Kal å Ada, bland annat nykterhetslogen ”Kvillebäckens Stjärna”. De byggde en "lada" vid Kvillebäcken där de spelade revy och drev med överheten.

Två bilder på nykterhetslogen Kvillebäckens Stierna troligen tagna 1910 vid Bultens fabrik på Hisingen. På den högra bilden så är Karl Alfred Olsson nummer  tre i den bakre raden och Gustav Mauritz Lindström nummer fem. Båda är klädda i kubb. Ada Constansia (Lindström) Olsson är dam nummer två från vänster i bakre raden. Ada är mörkklädd och har en stor hatt.

./. Vi byggde en lada på Kvillebäckens strand. Ibland stod den i vatten ibland stod den på land ./. 

En bild på styrelsen i Kvillebäckens Stjärna troligen tagen 1911. Karl Alfred Olsson är han i övre vänstra hörnet. Gustav Maurits Lindström är han som sitter nedanför. De andra har vi inte lyckats spåra.

Morfar berättade också om de ”vapensköldar” som han och Kal hade ritat, med de gamla grekiska symbolerna "tragik / komik", som förebild. Morfar, som hette Lindström i efternamn, hade förutom gripsen och kubben ett lindlöv och tre vågor i sin sköld. Sköldarna användes på vissa affischer för att göra reklam för deras revyer. När jag fick lov att överta den heraldiska skatten, lät jag en kamrat modifiera den och ersätta lindlövet och vågorna med en ljungkvist. Vapenskölden används nu som vårt "släktvapen" och finns här på hemsidans huvud.

"Fråga GT om allt" om Kal och Ada >>

Läs mer om Ur-Kal och Ur-Ada >>

Pappa arbetade på Järnvägen och under mina första levnadsår flyttade vi runt och bodde på en massa udda platser såsom Tvååker, Väring, Lesgård och Mölndal förutom i Göteborg.

 Väring 1942 Jan, Maud och Björn

Som ung var det mest motorer och olika idrotter som intresserade mig. Min förmåga att organisera och delegera har gett mig tillfälle att arbeta en hel del inom den administrativa idrotten på såväl lokal som regional nivå och riksplan.

Svensk örlogsflagga

Glad rekryt med 13 månaders tjänst framför sig

Ombord på HMS Isbrytaren Atle

I lumpen hamnade jag i reparationsverkstaden, på bland annat Isbrytaren Atle och Älvsnabben. Där fick jag möjlighet att tillverka ”muckarkammar” i 5 mm aluminium, till både mig själv och olika kamrater. En lampa i form av ett ankare i mahogny, med stock av teak och kupor av sjökort, skänktes till en flicka i Lyckeby. Trettiofem år senare sökte jag upp henne, vid ett tillfälle då jag jobbade i Karlskrona. Hon erbjöd då att ge mig tillbaka lampan och sedan dess ha den hängt i mitt sovrumsfönster.

Gerlinde Lissner 1956                     Berit Fohlin 1959                             Lise Rassmusen 1957

Jag gick tidigt till sjöss och tillbringade åren fram till militärtjänstgöringen i Kungliga Flottan, ombord på olika fartygoch i en massa exotiska länder.

Jag på besök hos "Vildar och paradisfåglar"

1963 blev jag pappa och det förändrade mitt liv. Några veckor efter det att dottern Sussan fötts, sålde jag min lila-vita 50-års jubileums Ford V8 Crestline Victoria och införskaffade en beige Volkswagen 1300. Från att ha levt som sorglös ”motorintresserad”, fick jag ett föräldraansvar och försörjningsplikt.

                                        Hundbevakning på Majviken 1964

Några år inom bevakning med hund, förde mig slutligen till städbranschen. Ett yrkesval som min mamma aldrig kunde förlika sig med. Hon sade vid ett tillfälle: ”Han hittar väl ett riktigt jobb någon gång han också”. Men det gjorde jag aldrig. Jag blev kvar i den kvinnodominerade städbranschen.