Agneta Ljungquist
Några klipp från vardagen i mitt liv och lite längre ner är det en profil av mig.
Midsommar 2014
Dagen före midsommar, föreslog jag att vi (Björn och jag) skulle ta in på något pensionat, under helgen. Jag letade upp siten "HotelSpecials.se" och fick prata med Emmy. Vi enades om att Rusthållaregården i Arild, skulle passa, så jag informerade Björn, mina planer. Enligt honom, så hade vi varit där för 20 - 25 år sedan och spelat golf. Men det kom inte jag ihåg.
Rusthållaregården ( Rusthållare är enligt lagen om indelte soldater, det hemman, som skall hålla rustning ) ligger på Skäldervikens södra strand och är ett gammalt fiskesamhälle. Själva gården ligger hundra meter från vattnet och den lilla hamnen. Jag satte på mig blomsterkransen, som Björn köpt till mig på Olskrosktorget och så gick vi ned och minglade.
I hamnen samlades det folk, för midsommarfirande. Några musiker samlade ihop folket och tågade upp till en liten kulle, en bit bort. Där var det en majstång och dans kring stången.
Vid ett långbord, på hamnpiren, var det uppdukat för ett trettiotal personer. Det var hamnkapten Henrik, som hade sin årliga midsommarbjudning. Stämningen där var hög och gemytlig. När Henrik var inne på ett lager och hämtade mer öl, passerade han maken och mig, som satt och fikade. Han stannade framför oss, med ett lock iskalla Carlsberg i händerna och frågade: – Vill ni ha en öl? Vi blev först förvånade, men accepterade. Han lämnade över några öl och gick sedan tillbaka till sina gäster. Björn tyckte då att vi borde gå bort och tacka. Sagt och gjort. Vi stegade dit och Björn sade några ord och tackade för ölen och så sjöng vi " Ja alla har vi skulder....", vilket var uppskattat.
Sedan dukades det upp en trerätters middag, i stora matsalen. Den matsalen är unik, genom att den har 211 fönster, vilket den säkert är ensam om. När drinkarna till middagen serverades reste sig Björn och hälsade alla "Glad Midsommar". Sedan sjöng han återigen " Alla ha vi skulder..." och det lättade upp stämningen en hel del.
Vi började med en "Boef Tartat och testade en flaska Nils Oscar God Lager. Sedan tog Björn i en röding och jag kalvfilé. Underbart med husets röda. Maten serverades av den söta Daniella.
Personalen var fantastisk och när Björn hade sjungit och skålat med gästerna, kom restaurangens sommeliere, Julia in och bjöd oss på var sitt glas skumpa.
Tack alla för en minnesvärd helg.
Polar Tour 2013
I månadsskiftet juli / Augusti, gjorde vi en sväng upp till Magnus och Anna Lisa i Niva, Lappland. Här följer lite text och bilder från resan, där våra två barnbarn, följde med.
Resan gick från Göteborg, upp till Stockholm, där vi tog in på Rica Hotel på Kungsgatan. Agneta och flickorna tog en promenad på stan, där hon visade bland annat NK, Sergels torg (plattan) och Kgl. Slottet. Flickorna hade inte varit i kgl. Huvudkommun en tidigare, utan tyckte det var spännande att se bland annat Globen (på avstånd) och en del annat som flimmrat förbi på teve.
Några "förbifartsbilder" från Kgl. Huvudkommunen.
Via E4, som till stora delar byggts om till motortrafikled och motorväg, gjorde vi det första stoppet i Byske, strax norr om Skellefteå. Vi bodde på ett tämligen nyöppnat "Bed & Breakfast" www.koigardenostvik.se , hos Ulf och Maritha på Koigarden (efter namnet på de orientaliska fiskarna). De hade en väldigt fin trädgård, på över 4000 kvm och med orientaliska fiskar i en damm, som med glädje lät sig klappas av såväl husmor, som Alexandra.
Marita visar Alexandra hur man kan klappa fiskar. Marita, Victoria och Ulf kollar in beståndet.
När vi följde Kalixälven, stannade vi för en tämligen orädd räv. Den rörde sig under flera minuter alldeles intill bilen och vägen, så vi gavs goda tillfällen att fotografera den.
Orädd räv vid vägkanten.
När vi passerade Polcirkeln, förklarade vi för flickorna vad det var och hur den globala geografin var indelad och fungerade. Som bevis på att de varit där, tog vi en bild vid en vägskylt.
Flickorna poserar vid Polcirkeln på E10
Vi passerade det stora och mäktiga vattenfallet Jokkfall i Kalixälven, strax söder om Tärendöälvens utlopp. Tärendöälven som är landets största bifurkarion och tar vatten i Torneälven och släpper det i Kalixälven. Vi stannade och fick några fina bilder på vattenfallet. Flickorna fick uppleva sitt livs första vattenfall i verkligheten.
Flickorna med Jokkfall i bakgrunden.
Nästa dag landade vi hos Magnus och Anna Lisa i Niva,i Tärendö, väster om Pajala. Dom bor på ett litet ställe, utefter vägen. Trots att Magnus dotter och hennes pojkvän också var där, kunde dom hysa in oss. Första eftermiddagen vi kom dit, lyckades jag få ett femtiotal myggbett, som kliade ända tills dess vi var tillbaka i Göteborg. Niva är den ort som sett skiddrottningen Charlotte Kalla födas och hon äras vederbörligt i sin hembyggd.
Charlotte Kalla hedras med såväl bild som staty, för sina insatser.
Magnus och Anna Lisa tog med oss på många spännande resor. Bland annat gjorde vi en avstickare in i Finland. Passerade Muoniälven vid Kolari och körde in till en fjällstation i Ylläsjärvi. Där kryllade det av renar och flickorna fick sitt lystmäte. Det fanns både vita, svarta och bruna renar. Även flera renkalvar var där också, som kunde beskådas på nära håll. Ve besökte också en "bikerbar" som ägdes av en lokal storhet. Inredningen gick i stil med Crackel Barrel i USA.
Fritt strövande renar på Olajärvi fjällstation.
Såväl renkor som kalvar gick ogenerat omkring bland stugorna Paskahussi eller lite finare Kakkahussi.
Victoria på en barstol på Jullis Bar och Restaurang i Äkäslompolo. En bikerbar mitt ute i skogen.
Magnus som vid sidan av sitt jobb i LKAB Kiruna, även har en hjord renar, som går lösa i skogarna och på fjället. För att kunna hålla reda på vilka renar som är hans, samlar samerna in den till "kalvmärkning". Magnus har ett registrerat "märke", några snitt som görs i öronen. Det utförs innan kalven lämnar sin mamma (vaja) och de får samma märke som mamman har.
Några dokument rörande de renmärken som är registrerade i samebyarna.
Han slaktar själv till husbehov. Vi bjöds på kokt rentunga och "souvas", en rätt av rökt renkött stekt med lök och potatismos. Vi fick även några rejäla bitar rökt renkött, med oss hem.
Fika på ett café i Pajala Middag hemma hos familjen Naalisvaara.
Kokt rentunga, en samisk delikatess. Värden skär upp tungan. Ett av Magnus uthus.
Guidade av Magnus, som själv jobbar mer än en kilometer ned under jorden, fick vi sedan göra ett besök, nere i gruvan. LKAB är väldigt skickliga att visa upp sin verksamhet och hur det går till när man bryter malmen. Eftersom gruvan hela tiden expanderar och så småningom kommer att svälja det område, där själva stadskärnan i Kiruna ligger. Så har man bestämt sig för att starta upp ett gigantiskt projekt och flytta hela stan. En del hus går att flytta, men de flesta kommer att rivas och sedan ersättas med nybyggen, på rassäker mark. Ett projekt som LKAB helt och hållet står för själva.
Vy över den stora rasplatsen i Kiruna Bild inifrån en jättemaskin som arbetar i gruvan.
Sigtseeing i gruvan. Kilometerlånga "orter" gångar i berget. Enorm borrkrona.
En dimension på hur enorma maskiner som jobbar i gruvan. Borrjigg som ligger ned.
Vi gavs också tillfälle att besöka Jukkasjärvi. Ishotellet smälter ju på sommaren, med det pågår hela tiden, med planering och utveckling. Det finns också en utställning och lite andra aktiviteter, som man kan göra där. Lars Levi Laestadius, en man som föddes i Pajala år 1800 och startade en religiös rörelse, kallad "Laestadianismen". Rörelsen har förändrat mycket i den här trakten. Visserligen hade han vänligheten att lämna jordelivet efter endast 61 år, men har ändå en viss påverkan. Folk har inga gardiner och klär sig ålderdomligt. Kyrkan i Jukkasjärvi är också dekorerad i hans anda. År 1958 invigdes Bror Hjorts vackert målade altartavla, där Lars Levi Laestadius är en av huvudfigurerna och allt går i färgglatt målat samiskt tema.
Bror Hjorts altartavla i Jukkasjärvi kyrka. Flottarbåtsmodell i kyrkan.
Takutsmyckning vid ishotellet. Visningskåtor
Victoria och Alexandra leker med isbitar som har varit delar i ishotellet.
Någonstans under våra "irrfärder", mellan Pajala och Jukkasjärvi, träffade vi på en mindre kopia av en amerikansk flodbåt, med inbyggd bastu. Nu låg den visserligen på lans, men var ett strålande exempel på den kreativitet, som någon utvandrare har tagit med sig tillbaka till fäderneslandet.
Riverboatqueen M/S Sippibelle i Juosuando vid Torneälven.
Vår sista natt i Kiruna tillbringade vi på Hotel E4. Vi fick ett bra "familjerum" och togs väl hand om av Anna och Linnéa. Som förutom att de serverade en god middag, även såg till så att morfar fick en öl och en Jäger.
På hemvägen stannade vi till i Gällivare Malmberget och körde upp på deras eget "stadsfjäll". I min ungdom avslutade jag en rallytävling där, med parallellslalom uppför. Men nu var det byggt en massa fjällstationer och stugor, överallt. Så det gick inte att köra så. Men vi kom i alla fall upp drygt 500 meter, så vi fick fjällkänslan. Agneta och flickorna ville sedan promenera ned.
Stadsfjället Dundret i Gällivare Malmberget.
Agneta och flickorna ville gärna promenera ned från fjällstationen till målplatsen för skidåkarna.
Vi körde också in om Aspåsnäset, där jag var utplacerad, direkt efter kriget, hos familjen Stafrén. Såväl föräldrarna som dottern Margit, är sedan flera år borta. Men sonen Leif, bodde kvar i huset. Vi stannade en stund och pratade och han berättade att han hört talas om mig och vilka upptåg jag hade gjort. De mer än 200 år gamla rönnarna, som växte på gården, levde fortfarande.
'
Några bilder från Aspåsnäset, där jag var som barn.
Nästa stopp blev Mora, där vi kollade in Vasaloppsmålet och tog en fika.
Därefter blev det Rättvik. Där pågick Classic Car Week och det kryllade av gamla jänkar. Vi kikade runt lite och rätt vad det var hörde jag : Hej Björn. Där stod en man som jag inte kände igen. Så presenterade han sig och det var Dan Landin. En kille som började hos mig på Svenska Mässan och gjorde ett fantastiskt jobb, under många år. Sedan strålade vi samman när han var på Arlanda Terminal 4 och har även träffats sneare. Men nu hade han gått ned några kilo och var svår att känna igen. Vi utbytte lite skvaller och jag kikade på hans Cheva Hgv. innan vi styrde vidare mot Malung.
'
Hela Rättvik kryllade av jänkar i olika skepnader.
Dan Landin och jag vid hans Cheva.
Här nedan följer några ospecificerade kort från resan.
Alexandra övar Kalix Älv Gruvguide i Kiruna Stort dumpershjul Hustrun ( jag )
Bron till Tärendöparken Bifurkationen (Europas största) Örngott eller resterna efter det. Biljettkassan till parken
Ungdomar i Sveg Middag på Motell E18 i Kiruna Andra ungdomar i Sveg "Pippihus" i Mora.
Dundrets fjällstation. Vila efter hård dag vid ratten. Agnetas mumsiga middag. Middag i Stockholm
Bartendern i Stockholm Höga Kusten med bron. Vickan vilar Sängförberedelser.
Annalisa, Agneta och flickorna badar i Tärendöälven, trots myggorna. Video hos Magnus
Renmärkningsregister. Lappkärringar i Jokmokk Rast vila. Vickan poserar. Inne i bikerbaren i Suomi
Magnus vinterprojekt Biuck. "slaktavfall" eller souvenirer Björn och Heikeläs dotter Alexandra i Jukkasjärvi.
Samekonst i Jukkasjärvi Biosalongen i LKAB gruvan. Vickan i en lappkåta maffig underjordisk dumper.
Gruvborrar som varit Alexandra kollar ett gammalt skrivbord Modell av berget Fasad av uthus.
Three Towers på Svenska Mässan
I samband med Huvudmannarådets möte den 22/4 13, så fick vi en visning av de o0mfattande byggnadsarbetena på Gothia Towers. Det är PEAB som bygger på torn 1 och nybygger det tredje tornet. Som vanligt var vårt möte konstruktivt och intressant och vi fattade flera kloka beslut. Efter en god lunch, fick vi ikläda oss stövlar, hjälm och skyddskläder och göra en rundvandring i de utrymmen där tidigare PEABSs killar, fått vara.
"Några bilder från besöket i Third Tower". En fantastisk visning och upplevelse.
Floridaresan februari - mars 2013
Kompis i trädgården.
Inte sedan olyckan, har vi kunnat resa som vi gjorde tidigare. Mina ( läs Björn ) skador har gjort det nästan omöjligt att förflytta sig och leva obehindrat, utanför hemmet.Visserligen var vi i England ett par veckor 2008, men det var så kort tid ( jag åkte då rullstol ). Nu beslöt vi oss för att verkligen göra slag i saken och sticka iväg till Florida, under sju veckor i februari, mars. Vi lånade ett hus i New Port Richey och fick också låna en Ford Crown Victoria av en kille, som heter Harold, i Cape Coral. Den hade redan ett "handikappstillstånd" så det var bara att köra runt och utnyttja alla de förmåner USA ger sina medborgare och gäster, som inte har full rörelsefrihet. Här i Sverige känns det nästan som om det enbart är till besvär, när man är krympling. I USA har man en helt annan syn på problemet och hjälper till på alla sätt och vis.
Panelen på vår Ford Crown Victoria Nummerplåten som gav oss parkeringar överallt.
46:an hade fixat så att vi fick låna ett hus på tre rum och kök i Seven Springs i New Port Richey. Det låg i en "gate accomodium" med två golfbanor, restaurang och bar, samt en uppvärmd och en "kall" pool. Där jag för övrigt, badade och simmade, för första gången sedan olyckan 2005. En något skrämmande men samtidigt fantastisk upplevelse. Jag upptäckte att jag kan "sparka" med mitt onda ben, när jag ligger i vattnet. Agneta däremot, passade på att doppa fötterna i Atlanten på den milslånga sandstranden i Daytona Beach, där vi för övrigt körde racing 1956, i samband med att Chevrolet presenterade sin nya convertibel.
Björn i poolen första gången sedan 2005 Agneta doppar tåna i Atlanten på den 20 mil långa Daytona Beach.
Hon passade också på att gå några golfrundor, tillsammans med 46:an och Gunilla. Jag föjlde med som " glad påhejare " och chaufför till golfbilen. På golfbanan växte det också apelsiner och grapefrukt, som hon kunde plocka, fast de inte var helt mogna. Dessutom kryllade det av ekorrar, racoons, olika sorters storkar och alligatorer, i varenda liten vattensamling inne på hela området. Träden var behängda med en slags parasiterande lav, som gav ett spökligt intryck och skulle kunna föda varenda ren i Lappland.
Nästan mogen apelsin Parasit lava på träden Agneta spelar golf. Oroligt slag.
Stork som käkar. Alligator som solar. Häckande fåglar Ilsken best.
Huset vi hade var två sovrum, med badrum och ett rejält vardagsrum och ett modernt kök. På teven var det 99 kanaler, men det var förfärligt mycket reklam. Eftersom butikerna i USA har ett fantastiskt utbud på kött, skaldjur och grönsaker och bär, blev det många fina måltider också. Både tillsammans med 46:an och Gunilla eller hemma hos oss. Givet besökte vi också ett antal olika restauranger.
Kyden ville att jag skulle handla ett COI ( Cool Air Intake ) till hans Mustang och den skulle jag skicka hem i en container. Bengt, en kompis som bor där nere, skulle frakta hem två pick uper, några jukeboxar, spelautomater, möbler med mera. Sussan hade betällt en del varor som också skulle med. Dessutom så köpte jag en begagnad kydoped och lite annat som vi stoppade i den.
Agneta "hjälper" till att packa containern.
Den första aktiviteten vi var på var nascar racet Daytona 500. För första gången i historien, var det en kvinnlig förare med i en NASH car tävling. Hon ( Danica Patrick ) gjorde mycket bra ifrån sig och låg trea i cirka 199 varv ( dom kör 200 varv på den 2½ miles långa ovalbanan ) med sin gröna Chevrolet. Men på sista varvet small det och hon slutade 8. En mycket bra prestation, som gav henne 27 poäng i serien. Vi var 350 000 tusen åskådare på racet och nästan alla applåderade henne.
Danica i depån Här leder hon i 350 km/t Målgång Smällen som petade ned henne
Resultatet av smällen Danica Patrick på podiet. Segergest Triumfen som gav 27 poäng.
Daytona Raceway Marknadsstånd Sheriffer dirigerar trafiken. Utanför entren.
Reklampelaren vid infarten Publiktillströmning. Gångbro över Speedway Blvd. Biljettkassa.
Publikbild Belåten åskådare med keps. Östra kurvan i 350 km/t Några av de 350 00 åskådarna
Nästa grej vi var på var bilauktionen och "swapmeetet" på Zephyr Hills. Det var Pölsan som fixade in oss. Jag fick hyra en "invalidscooter" där och hade därför möjlighet att se det mesta. Himelen var klarblå och solen stekte, så det var nästan olidligt hett. Men varför klaga. Jag köpte en keps, som gjorde reklam för "Desert Storm Vets". Följden blev att massor av människor, klappade mig i ryggen och tackade mig för att jag ställt upp för landet. För att undvika detta fick jag sedan skaffa mig en annan keps. Där fick vi också vår bil (Ford Crown Victoria sådan som polisen använder) levererad.
Agneta vid ratten på Daytona Beach. Bakruteutsikt. Hunden Harley med chapsen Vår duvblå Ford
Vi gjorde också två resor ned till Pölsan i Cape Coral, cirka 30 mil söderut från New Port Richey. Pölsan bor i ett veritabelt palats, med flera sovrum och olika andra rum, samt ett enormt vardagsrum, med högt i tak. Han har också sitt kontor där. Tomten har en lång gräns ned mot en kanal, där han har sin stora båt, hängande i en hissanordning. En pool ligger mellan huset och kanalen, med ett högt "nättält" som täcker och hindrar insekter och skräp att komma in. Där satt vi ibland på kvällarna och tog en drink och ljög, tillsammans med Pölsans kompisar.
Agneta på Pölsans brygga. Ljugarträff hos Pölsan. Svenskägd krog i Cape Coral Hemma hos Pölsan.
Anders fixar käk. Interiörbilder Vardagsrummet Iwo Jima monumentet Ett litet rum vid entren.
Anders ( Pölsan ) tog också med oss på en historisk tur, genom Cape Coral och han kan sin nya hemstad väl. Han berättade om svensken Rosen ( kanske släkt med våran hyresvärd ) som slog sig ned här och grävde 125 mil kanaler, för att dränera träskmarkerna och höja marknivår lite. Vi besökte också Edison Museet. Tomas Alva Edison bodde här tillsammans med Firestone ( bildäcket) och Henry Ford. De hade en stor uppfinnarverkstad och kom på massor av nyttiga grejor. Bland annat vick vi veta att Edison, förutom glödlampan, registrerade minst ett världspatent per år, fram tills dess att han dog. Han uppfann bland annat generatorn, strykjärnet, våffeljärn och fonografen. Massor av saker som vi i Sverige inte har en aning om.
Agneta och Björn vis Edisonstatyn Edisons hem i Cape Coral Henry Fords bostad. Agneta och Henry Ford statyn.
En gång i månaden har HOG chaptert i Ft. Meyer möte. Alla möten börjar med att Dealern bjuder på frukost och efter mötet serveras den en lunch i trädgården. Agneta och jag blev inbjudna till att vara med på mötet. Ft. Meyer Chapter har över 250 medlemmar och håller till i en stor lokal i anslutning till Dealern. Mötena börjar med att man sjunger nationalhymnen och svär eden till konstitutionen. Sedan går Directorn genom agendan, Saftey Officeren gällande säkerhersfrågor och Road Captainen planerade körningar och avrapportering. Sedan hälsas nya medlemmar välkomna och så blev jag ombedd att berätta lite om Sverige och om Bike Street Chapter, som jag startade på 90-talet.
HOGs månadsmöte. Road Captain talar. Lunchen efter mötet. Styrelsen HOG Ft. Meyer Jag berättar om Sverige.
Vi hann också vara med på två carshower i Cape Coral, en "bikenight" i Ft. Meyer. På "Bikenight" som man har en gång varannan månad stänger av några kvarter i stan och några tusen bikers ställer ut sina hojar. En del aktiviteter, såsom orkestrar, marknadsstånd och kristna klubbar, finns också. Krogarna har uteserveringar och serverar både mat och dricka. Varannan månad håller man aktiviteten i grannstaden Cape Coral.
Pippi 57a Pippi 2004 Ford Crestline Vitoria 1953 Chevrolet 56a
Agneta och jag shopper Gatuservering Agneta beundrar hojarna.
Avstängd gata i Ft Meyer. Fräckt byggd trike. ABATE i Ft Meyer. Än kan gubben krama en spätta.
Det 72:ra Daytona Bike Week var ju ett måste. Vi var här 2005, alldeles innan olyckan och längtade efter att komma tillbaka. Dock har evenemanget förändrats en hel del. Bruce Rossmeyer som äger ett antal Harleyshopar i Florida, har byggt ett nytt stort komplex, några miles norrut på US Highway 1. Det är världens största harleybutik ochrunt anläggningen har han samlat det mesta som rör såväl Bike Week som Biketoberfest. Dit har man nu flyttat själva Bike Week. Inne i stan är det dock fortfarande en del aktivitet, runt den gamla butiken. I korsningarna mellan S. Atlantic Av. och tvärvägarna som går över Halifax River, är det ännu många barer, som lockar bikers, med samma koncept som alltid. Och man ser lättklädda studentskor, som försöker dryga ut sitt scholarship. Besökarantalet har dock sjunkigt något. Det uppgavs att det nästan halverats. Men det märkte man inte mycket av i trängseln. Det är lika trångt om det är 300 000 som när det är 600 000. Många ryggmärkesklubbar var också där. Vi träffade också en liten jycke i chaps och harleykeps, som verkade trivas med mototdånet.
Hojparkering i Daytona Maffig front. Jag ute i trafiken. Ambulerande ölförsäljning Jycken Harley.
Hajtrike med S&S motor Agneta köper glass ur maskinen. Luck Bells säljare. Puben Full Throttle
V8 Trike Hojar Ännu mer hojar Inne på gården till B Rossmeyer.
Sedan körde vi upp till dragracefinalerna på Gainsville Raceway, dit Pölsan fixade biljetter. Agneta och jag hade plats närmast banan eftersom jag hade en "kydoped" med mig. Därför hade vi ingen framför oss. Vi skulle se den svenske Adam Flamholc, som gjort bra ifrån sig i serien och vann senast. Nu tjuvstartade han tyvärr och fick inte fortsätta. Men det var ändå en fanstatisk upplevelse. Med öronproppar i hörselgångarna och hörselkåpor på, kände vi hur hela världen vibrerade, när förarna tryckte på gasen och släppte iväg de cirka 1500 hästarna. Lukten av bränt gummi låg tung under hela dagen.
Dessvärre tjuvstartade Adam och fick inte fortsätta. Men han leder ju serien, så han är inte borta.
Adam med flickvännen i "mekartältet" på Gainsville" raceway.
Adams mekartält. Sovdelen på trucken. Släpet för bilen. Mekarbänk
Slutintrycket av vår Floridaresa 2013, är att det kryllar av alligatorer i varende vattenpöl. Massor av fina och imponerande bilar, även om det också finns en hel del amerikabyggda Honda, Toyota, Kia och andra asiatiska bilar. Maten här är toppen och bensinen relativt billig ( ½ svenska priset ). Framför allt så är det billigt att handla, bo och leva här.
När vi var i Nashville TN. för en massa år sedan, så käkade vi ofta frukost på Cracker Barrel, en frukost och lunchrestaurang, som låg i närheten av Gran Olé Opry. Det var en restaurang i gammal stil, med både matsal och lanthandel. Där sålde dom genuina amerikanska gungstolar, tillverkade i hardwood (en amerikansk ek). Agneta provade genast en sådan och förklarade glatt att: "– En sådan här vill jag ha när jag blir pensionär". OK, hur fraktar man en stor gungstol, från Tennesee till Göteborg i handbagaget? Men Jag gjorde upp affären och frakten med Pölsan i Cape Coral FL och en månad innan hennes 65-årsdag, kunde vi åka ned och hämta den i Lomma.
Vi fick en del hjälp, bl. a. av P2 och fick ihop den. Hon provsatt den försiktigt och lovade att inte börja gunga i den innan 1/8 då hon fyllde år. Festen hade vi på balkongen och barnbarnen och deras kompis Eric, ställde upp och var suveräna värdar.
När paketöppningen började kunde Agneta sätta sig i gungstolen, iklädd en vacker klänning och börja gunga försiktigt samtidigt, som hon öppnade sina presenter.
En fantastiskt lyckad dag.
Det börjar med en bild från Victorias och min semester på Skagen.
Sedan är det vid vår boksignering i Nyköping. Jag på (Gripsen och Saffrans) hamnkrog i Nyköping.
Jag ansar trädgården.
Jag har en förkärlek till stora och orginella bilar. Här följer Plattis Cadillac 47a, Crown Victoria 56a, Och två bilder på Cadillacen, tagna i Helsingborg.